••En roadtrip genom svensk historia

Följ med på en resa genom Sveriges historia – från vikingatidens gravfält och mystiska stensättningar till mäktiga kloster, medeltida kungagravar och dramatiska slag om den svenska kronan.

Under vår roadtrip besöker vi några av landets mest fascinerande historiska platser. Vi vandrar bland tusenåriga fornlämningar, utforskar platser där svenska kungar ligger begravda och upptäcker berättelser om vikingar, munkar, helgon och maktkamper som format Sverige.

Resan tar oss bland annat till Ales stenar, Havängsdösen, Kiviksgraven, Varnhems klosterkyrka och flera andra historiska sevärdheter där varje sten bär på en egen historia.

Längs vägen blir det också tid för mysiga fikastopp, natursköna vyer, hundvänliga utflykter och små guldkorn som gör resan minst lika minnesvärd som de historiska platserna.

Oavsett om du älskar historia, kultur, natur eller bara vill hitta inspiration till en annorlunda semester hoppas jag att du vill följa med. Kanske hittar du ditt nästa resmål – och en ny favoritplats i vårt fantastiska Sverige.

Välkommen med på vår roadtrip genom svensk historia!

Inlägget innehåller annonser

Vi åkte på tisdagen och tog sikte på Vadstena kloster som första stop. Vadstena kloster är ett av Sveriges mest betydelsefulla medeltida kloster. Det grundades år 1346 av Heliga Birgitta med stöd av Magnus Eriksson och drottning Blanka av Namur.

En av alla kisspauser längs vägen…vi reste med hundar så målet var även att hitta platser där hundarna kunde vara med oss.

ANNONS:

Vadstena kloster.

Doppar tassarna i Vättern.

Doppar även fötter och klänning i Vättern 🙄😅…

Nästa stop var Rökstenen.

Rökstenen är Sveriges mest berömda runsten och anses ha världens längsta runinskrift. Den restes omkring år 800 e.Kr., under övergången mellan vendeltid och vikingatid.

Stenen är över 2,5 meter hög och innehåller omkring 760 runor. Inskriften är fylld av gåtor, hjältesagor och hänvisningar till nordisk mytologi. Den tros ha rests av Varin till minne av sin son Vämod, men texten rymmer också berättelser om kungar, strider och världens ordning.

Än i dag är delar av inskriften omdiskuterade, vilket gör Rökstenen till ett av Nordens största historiska mysterier.

Första dagens sista besök var Alevastra klosterruin.

Alvastra klosterruin ligger vid foten av Omberg och var ett av de första cisterciensklostren i Sverige. Klostret grundades år 1143 och utvecklades snabbt till ett viktigt centrum för religion, utbildning och jordbruk.

Under nästan 400 år levde munkarna här ett liv präglat av bön, arbete och studier. De spelade en stor roll i utvecklingen av jordbruket och spred ny kunskap om odling, byggteknik och vattenhantering.

Efter reformationen på 1500-talet stängdes klostret och byggnaderna började förfalla. I dag återstår de mäktiga ruinerna, som ger en fascinerande inblick i hur ett medeltida kloster var uppbyggt. Med sitt natursköna läge intill Omberg är Alvastra ett av Sveriges mest stämningsfulla historiska besöksmål.

I Alvastra fanns många olika abboter under de nästan 400 år som klostret var i bruk (1143–1530-talet). Abboten bodde i huset, där det troligen fanns kök, matsal och ett eget kapell. När klostret fick viktiga gäster var det här de togs emot och åt tillsammans med abboten.

Den första kända abboten i Alvastra var Stefan (Stephanus). Han kom tillsammans med de första cisterciensmunkarna när klostret grundades år 1143, på initiativ av kung Sverker den äldre. Stefan ledde uppbyggnaden av Sveriges första cistercienskloster.

Vi hyrde en stuga på Vadstena camping första natten.

• 

• 

• 

Tre trötta hundar 💕….vi också!

Dag 2 tog vi sikte mot Kalmar slott.

Kalmar slott är ett av Nordens bäst bevarade renässansslott. Det började byggas redan på 1100-talet som en försvarsborg och byggdes om till ett praktfullt renässansslott under Gustav Vasa, Erik XIV och Johan III på 1500-talet. Slottet spelade en avgörande roll i Sveriges historia och är mest känt för att Kalmarunionen bildades här år 1397. I dag är slottet ett populärt besöksmål med historiska utställningar, guidade visningar och vackra salar och torn.

Vi gick aldrig in i slottet eftersom vi inte kunde ta med hundarna så vi tog bara en promenad i omgivningen.

Ett lunchstop innan vi tog bron över till Öland.

På Öland blev det ett besök vid Karlevistenen.

Karlevistenen är en av Sveriges mest berömda runstenar och restes omkring år 1000 på västra Öland. Den är unik eftersom den innehåller en lång minnesinskrift över en hövding vid namn Sibbe, skriven både med runor och en avancerad skaldedikt på fornnordiska. Stenen är ett viktigt bevis på den nordiska diktkonsten under vikingatiden och visar att Öland hade nära kontakter med den tidens mäktiga hövdingar och kungar.

Runinskriften på Karlevistenen lyder i modern svensk översättning ungefär:

“Denne sten är rest efter Sibbe den gode, Foldars son, och hans följe satte märket till minne över honom. Han var den främste bland krigare och ägde vida landområden.”

Den sista delen är särskilt berömd eftersom den är skriven som en skaldedikt med avancerat versmått. Där beskrivs Sibbe som en mäktig hövding och skicklig krigare med stor rikedom och hög status.

Det är just den poetiska avslutningen som gör Karlevistenen unik – ingen annan svensk runsten innehåller en så välbevarad skaldedikt från vikingatiden.

Känslan ändå…..

Nästa stop blev Gettlinge gravfält.

Gettlinge gravfält är ett av Ölands största gravfält och användes under ungefär 500 f.Kr. till 1000 e.Kr. Här finns hundratals gravar, resta stenar och flera skeppssättningar. Man tror att platsen användes både som begravningsplats och som ceremoniell samlingsplats under lång tid.

Hästar på andra sidan vägen 😅….då förvandlas hundarna till surikater…

Stubbkvarnen är en typisk öländsk väderkvarn där hela kvarnhuset vrids runt en kraftig trästolpe (stubbe) så att vingarna kan riktas mot vinden. Den här typen av kvarn var vanlig på Öland från 1600-talet och framåt och användes för att mala spannmål åt gårdarna.

Kvarnen vid Gettlinge är inte en del av gravfältet från järnåldern, utan en betydligt yngre byggnad. Den har bevarats som ett kulturhistoriskt inslag och bidrar till den klassiska öländska miljön tillsammans med de resta stenarna och skeppssättningen. Kombinationen av gravfält, väderkvarn och utsikten över Kalmarsund gör platsen till en av de mest fotograferade kulturmiljöerna på södra Öland.

En annan kvarn vi stannade vid var Karlevi stenkvarn som är en holländsk väderkvarn (även kallad hättkvarn), där endast den översta delen med vingarna vrids mot vinden. Den byggdes under 1800-talet och är en av endast tre bevarade stenkvarnar på Öland.

När vi hade kommit så här långt var klockan redan mycket och vi hann inte så mycket mer under dag nummer 2…

Köpte lite mat och kvällsgott och checkade in på Haga Camping i en stuga. Väl på plats fyllde en av oss koffeinsuget med både celsius och iskaffe samtidigt medan den andra körde ett träningspass 🏋🏻‍♀️ 😅….

Möckelmossen hoppade vi över 🤭…

Hundarna sa tack o godnatt efter kvällsmaten 💕.

Dag 3 började med strålande sol och redan 22 grader under morgonpromenaden med hundarna.

Sedan packade vi bilen igen och tog sikte på Havängsdösen.

Dessa kisspauser….

I Skåne var det betydligt sämre väder än det vi lämnat på Öland…och blåsigare:)

Fascinerande att ett gäng stenar ger den magiska känslan av att en tid för flera tusen år sedan….

Havängsdösen är en cirka 5 500 år gammal stenkammargrav från yngre stenåldern och en av Sveriges mest kända dösar. Den byggdes av trattbägarkulturen och ligger med en fantastisk utsikt över Hanöbukten på Österlen. Gravkammaren omges av resta stenar, och ingången är riktad mot soluppgången vid vår- och höstdagjämningen, vilket visar att platsen kan ha haft både religiös och astronomisk betydelse.

Utsikten…

Kisspaus igen….🙄

Nästa stop var Kiviksgraven.

Kiviksgraven, även kallad Kungagraven, är en av Nordens mest imponerande gravar från bronsåldern. Den byggdes för omkring 3 500 år sedan och består av ett 75 meter brett röse med en gravkammare. Inuti finns unika hällristningar som föreställer bland annat skepp, människor, djur och en hästdragen vagn – motiv som ger en ovanlig inblick i bronsålderns tro och ceremonier. Vem som begravdes där är fortfarande okänt.

Vi var beredda på att gå in en och en pga hundarna men vi blev glatt överraskade när vi fick ta med dem in i graven.

Så sjukt coolt!

Under bronsåldern hade man ännu inte järnverktyg. Hällristningarna i Kiviksgraven höggs därför in med hammare av hård sten, till exempel diabas, tillsammans med mejselliknande verktyg av sten eller brons.

Arbetet gick till ungefär så här:

• Man ritade troligen först upp motivet på stenen.

• Därefter knackade man tusentals små slag med en hård sten för att skapa linjerna.

• Linjerna fördjupades steg för steg tills motivet blev tydligt.

• Hela processen kunde ta många dagar eller till och med veckor för en enda ristning.

Att skapa de detaljerade bilderna i Kiviksgraven krävde stor skicklighet och tålamod. Eftersom graven sannolikt tillhörde en högt uppsatt person tror arkeologer att mycket arbete lades ner för att göra den både praktfull och symboliskt betydelsefull.

Straxt till vänster satt det en informationslapp som berättade historien om Prinsgraven…

Prinsgraven är en mindre stenkista från yngre stenåldern, omkring 2400–1700 f.Kr. När Kiviksgraven grävdes ut 1931 hittade arkeologerna här:

• brända människoben,

• keramik,

• en bergartsyxa,

• flintredskap och

• en pilspets.

Fynden visar att det fanns ett ännu äldre gravmonument på platsen innan den stora bronsåldersgraven med hällristningarna byggdes. Det var inte ovanligt att man under bronsåldern anlade nya gravar på platser som redan varit heliga under stenåldern.

Hela miljön runt Kungagraven andades historia och när vi klev in i det supermysiga caféet kastades vi tillbaka i tiden rejält. Tyvärr tog jag inga bilder inifrån pga alla människor men det gav verkligen känslan av historia ❤️.

Besöket här var kort men så väl värt…!

Nästa stopp blev Ales stenar som är en av Sveriges mest besökta fornlämningar och består av 59 resta stenar formade som ett 67 meter långt skepp.

Ales stenar tros ha uppförts under den yngre järnåldern, omkring 600–1000 e.Kr. Syftet är fortfarande omdiskuterat – det kan ha varit ett gravmonument, en ceremoniell plats eller haft koppling till solens rörelser. Med sitt dramatiska läge högt över Östersjön är Ales stenar en av Skånes mest välkända historiska sevärdheter.

Under den här dagen blev vädret sämre och det blåste rejält och regnade bitvis det så det blev inga längre promenader eller utflykter.

Skönt att sitta inomhus och äta när det är busväder 💕.

Vi hade hyrt en lägenhet i Ystad och hade som plan att ta en tur nere vid havet men vi höll på all blåsa bort så det blev lite återhämtning i soffan istället:)

Dag nummer 4 startade med blåst och regn.

Innan vi lämnade Ystad blev det ett besök på Erikshjälpens loppis. Vi båda hittade lite smått & gott 💕….såklart.

Andra stoppet denna dag blev Smygehus. Inte så historiskt intressant men ändå värt ett besök när vi ändå var i krokarna.

Smygehuk är Sveriges sydligaste plats och ligger strax utanför Trelleborg. Här finns en fyr, en småbåtshamn, konstverket Famntaget och en välkänd utsiktsplats där besökare kan njuta av havet och den vidsträcka kusten. Smygehuk är ett populärt utflyktsmål med caféer, rökeri och vackra promenadstråk längs Östersjön.

Smygehuk har varit en viktig plats för sjöfarten i hundratals år. Den naturliga hamnen användes redan under medeltiden av fiskare och handelsfartyg. Under 1800-talet byggdes hamnen ut och blev en betydelsefull fiskehamn. År 1883 uppfördes den välkända fyren som fortfarande hjälper sjöfarare att navigera längs Skånes sydkust. Idag är Smygehuk främst ett uppskattat besöksmål, känt som Sveriges sydligaste udde och en symbol för landets södra gräns.

Vi tog en snabb och iskall promenad upp till denna stenkupol.

Den här kalkugnen byggdes omkring 1850 och användes för att bränna kalksten till bränd kalk, ett viktigt material som blandades till murbruk och användes för att kalka de vitputsade skånska husen. Kalkstenen bröts precis intill kusten, och det gamla kalkbrottet blev senare Smygehamns hamn.

I ugnen staplades kalksten och kol. Elden höll omkring 1 000 °C i ungefär 40 timmar, varefter ugnen fick svalna innan den färdiga kalken togs ut.

Detta är den äldsta bevarade kalkugnen i området. Förr fanns flera liknande ugnar här, och några kilometer norrut vid Östra Torp finns fortfarande flera restaurerade kalkugnar kvar.

Kisspaus 😅…

Nästa anhalt var Fotevikens Vikingaby.

Fotevikens Vikingaby är en levande rekonstruktion av en vikingaby där besökare får uppleva hur människor levde under den sena vikingatiden och den tidiga medeltiden. Byn är uppbyggd utifrån arkeologiska fynd och består av långhus, smedja, vävarstuga, bagarstuga, hamn och andra byggnader där hantverk och vardagsliv visas upp.

Under vårt besök var alla aktiviteter inställda pga det extremt dåliga vädret och entrén var därför gratis så vi tog en rundtur i byn.

Kistan…jag som älskar gamla kistor ❤️…

Det här är en skampåle, även kallad stock.

Den användes under medeltiden och långt in på 1700-talet som ett offentligt straff. Den dömde låstes fast med huvudet och händerna i de tre hålen och fick stå inför allmänheten under en viss tid. Syftet var inte bara att straffa utan också att förödmjuka personen inför andra. Människor kunde håna den dömde och ibland kasta smuts eller ruttna grönsaker.

Det här är en straffpåle, även kallad spöpåle eller prygelpåle.

Den dömde bands fast vid stolpen med kedjor eller rep och kunde sedan dömas till spöstraff, där personen piskades eller slogs med ris eller käpp. Den upphöjda träplattformen gjorde att den dömde syntes tydligt för allmänheten – skamstraffet var en viktig del av bestraffningen.

Här skulle vår resa egentligen ta slut men vi valde att stanna lite längre och lyckades få tag på en supermysig stuga lite utanför Halmstad, bara ett stenkast från havet.

Soligt men galet blåsigt…!

Dag nummer 5 startade med en promenad vid havet. Planen var att åka hem men istället bokade vi ett lofthus i Falkenberg….

Sedan satt vi i bilen igen, mot Falkenberg.

Vi stannade till vid en loppis på vägen som hette Hollywood Loppis…hittade såklart lite grejer där också:)

Lofthuset….som för övrigt var fantastiskt fint….

…låg bara några hundra meter från havet och det fanns ett helt fantastiskt plats där hundarna var välkomna ner till havet och stranden.

Den här dagen lyckades vi samla ihop över 20000 steg i en otroligt fin och hundvänlig kustremsa.

Mat och sömn innan sista dagen då vi hade planerat ett stop vid Varnhem.

Dag nummer 6, sista dagen och dags för ett besök vid Varhems kloster.

Varnhem är en av Sveriges viktigaste historiska platser och ligger i Varnhem, mellan Skara och Skövde. Här grundades ett cistercienskloster omkring år 1150, och klosterkyrkan blev under medeltiden en av landets största och mest betydelsefulla kyrkor.

I kyrkan finns gravarna efter flera svenska kungar och Birger jarl. Intill klostret ligger även Kata Gård, där arkeologiska fynd visar att platsen var ett kristet centrum redan under vikingatiden – långt tidigare än man tidigare trott.

Vi tog en promenad runt klosterdammen som ledde oss upp till Kata Gård.

Kullarna i bakgrunden är förkristna gravhögar från järnåldern, omkring 500 f.Kr.–1050 e.Kr. De användes som gravplatser innan kristendomen kom till Varnhem på 900-talet. Gravhögarna innehåller troligen kremerade människor tillsammans med gravgåvor och ibland även djur, vilket speglar dåtidens tro på ett liv efter döden.

De är några av de äldsta synliga spåren av människorna som levde i Varnhem långt innan klostret grundades.

Kättil var en storman som levde i Varnhem under första hälften av 1000-talet. Han var gift med Kata, en rik och inflytelserik kvinna som tros ha ägt storgården i Varnhem tillsammans med honom.

Kättil är känd eftersom en runsten över Kata bär inskriften:

“Kättil gjorde denna sten efter Kata, sin hustru, Torgils syster.” 

Runstenen visar att familjen tillhörde samhällets elit och var bland de tidigaste kristna i Västergötland. Deras gård hade en egen kyrka redan under vikingatidens slut, långt innan Varnhems kloster grundades.

Det här är ruinen av en av Sveriges äldsta stenkyrkor. Den började byggas i mitten av 1000-talet.

Här i ruinerna finns även Katas grav.

Kata var en rik och mäktig stormannakvinna som levde i Varnhem i början av 1000-talet.

När arkeologerna grävde ut Kata Gård hittades hennes grav med en runsten där det står att Kättil lät resa stenen efter sin hustru Kata.

Kata är en av de mest intressanta personerna från Sveriges tidiga medeltid eftersom arkeologerna har kunnat lära sig ovanligt mycket om henne.

• Hon levde omkring år 1000–1040 och var en av de mäktigaste kvinnorna i Västergötland.

• Hon var cirka 160 cm lång, smärt och hade välbevarade tänder, vilket tyder på god hälsa och hög levnadsstandard.

• Hennes skelett visar inga tecken på tungt kroppsarbete, vilket stämmer med att hon tillhörde samhällets elit.

• DNA-analyser visar att hon troligen hade ljusbrunt hår och blågrå ögon.

• Hon dog omkring 35 års ålder, men man vet inte vad hon dog av eftersom skelettet inte visar några spår av sjukdom eller skador.

Det som gör Kata extra betydelsefull är hennes grav. Hon begravdes i en murad stenkista inne i den privata gårdskyrkan, en mycket ovanlig och hedersam gravplats.

När arkeologerna undersökte graven hittade de även avtryck från hennes begravningskläder i kalkbruket. Själva tyget har förmultnat, men avtrycken finns fortfarande kvar och ger värdefull information om hur en förnäm kvinna kunde vara klädd för över 1 000 år sedan.

Utifrån hennes kranium och DNA har forskare också kunnat skapa den ansiktsrekonstruktion du ser på bilden. Det är den mest vetenskapligt underbyggda bilden vi har av hur en kvinna från den svenska vikingatiden kan ha sett ut.

Efter Katas Gård gjorde vi ett besök i Varnhems Klosterkyrka.

Varnhems klosterkyrka byggdes på 1100-talet som en del av ett cistercienskloster och är en av Sveriges främsta medeltida kyrkor.

Varnhems klosterkyrka förstördes till stora delar i en brand år 1234. Därefter byggdes kyrkan upp igen i gotisk stil, vilket gav den mycket av det utseende den har i dag. Kyrkan är en av Sveriges bäst bevarade medeltida klosterkyrkor och rymmer gravarna efter flera svenska kungar.

Rosettfönstret på Varnhems klosterkyrka tillkom när kyrkan byggdes upp efter branden 1234 och är ett av kyrkans mest iögonfallande inslag. Fönstret släpper in ljus i kyrkan och symboliserar ofta himlen, evigheten och Guds fullkomlighet.

Över den järnklädda dörren sitter en minnessten från 1746 som hedrar biskop Erik Tanke, biskop i Skara stift 1438–1459, och hans hustru Anna Ribbing. Erik Tanke är begravd i Varnhems klosterkyrka, och minnesstenen sattes upp av biskop Julins änka för att bevara minnet av paret.

Straxt innanför ingången finns en Eskilstunakista – en rikt dekorerad gravtumba från slutet av 1000-talet eller början av 1100-talet. Den är huggen i kalksten och räknas som ett av de äldsta kristna gravmonumenten i Varnhem.

Överallt i kyrkan finns dekorerade stenar med bilder och/eller text på golvet. En del var så slitna så det gick inte att urskilja varken motiv eller text medan andra, som den nedanför, var väldigt välbevarade.

Det här är en gammal gravhäll i sten, en vanlig typ av gravmonument i svenska kyrkor under 1600-talet. Gravhällar lades i kyrkgolvet och markerade gravplatser för präster, adelsmän eller andra framstående personer. Figuren är avbildad i tidstypiska kläder, och den inhuggna texten berättar vem som är begravd här samt när personen dog.

Dessa två herrar fanns också att se.

Över dörröppningen står orden ‘Idag konung – i morgon död’. Det är ett medeltida budskap om livets förgänglighet – en påminnelse om att ingen, inte ens en kung, undgår döden. Texten uppmanar besökaren att tänka på livets korthet och det eviga livet, ett tema som var centralt i den kristna tron.

Varnhems klosterkyrka är en av Sveriges främsta kungliga gravkyrkor. Här vilar fyra medeltida kungar – Inge den äldre (enligt traditionen), Knut Eriksson, Erik Knutsson och Erik Eriksson ‘läspe och halte’. Kyrkan är också gravplats för Birger jarl och flera andra av Sveriges mest betydelsefulla medeltida stormän.

Vilket enormt arbete det ligger bakom dessa stenbilder.

Ovanför varje gravtumba hängde en krona i det otroligt vackra taket.

De små förgyllda kronorna som hänger från valven markerar de kungliga gravarna i Varnhems klosterkyrka. Varje krona är placerad ovanför en grav och visar att en svensk kung eller drottning vilar på platsen. De fungerar som enkla men kraftfulla symboler för kunglig värdighet och påminner besökaren om att Varnhem är en av Sveriges viktigaste kungliga gravkyrkor.

Efter Varnhem åkte vi hemåt. Efter en ganska intensiv roadtrip under 6 dagar var det skönt att komma hem…sova i SIN säng 😅….

Tacksam över dessa 6 dagar som gett oss minnen och upplevelser ❤️.